Lovisa Barkman

Kategori: TEXTER

I CHOOSE TO BE HAPPY

För någon dag på tåget kom jag kom mig själv med att sitta och le, helt för mig själv. Anledningen till det var att jag tänkte på hur mycket fina och bra saker jag har i mitt liv. Det känns som vi alltid längtar, väntar och ser fram emot andra saker att där vi är just då i livet glöms bort. Känns som att man aldrig kan nöja sig med var man är just nu. (exempel) Jag har ett bra schema i skolan och läser bara kurser som jag tycker är lätta och för det mesta roliga. Man har alltid sett fram emot sista året på gymnasiet men nu ser man istället bara fram emot studenten- varför? Såå tråkigt är det inte i skolan. Jag har världens goaste klass och jag lär mig faktiskt saker jag kommer ha nytta av. Vet att jag kommer sakna skolan sen så ska sluta vara så skoltrött och negativ mot den….

Visst kan det vara bra att hela tiden ha mål och krav att sträva, längta efter och jobba mot. Jag är en person som aldrig riktigt blir nöjd utan alltid tycker saker kan förbättras och är väldigt självkritisk exempelvis. Tycker även att det är lätt att ”glömma” allt det bra runt omkring mig just nu. Jag har världens underbaraste pojkvän, jag har sett vilka av mina vänner som är äkta och fått nya sjukt bra, jag ska till Spanien idag, det går bra i skolan, jag har spenderat förra veckan med Axel väldigt mycket, varit med klassen osv.... Självklart finns det jobbiga saker hela tiden, ibland mer ibland mindre. Men det finns alltid något bra och positivt som förmodligen är mycket roligare att lägga energi på. Man kan ALLTID se på en sak på ur en postiv vinkel istället för en negativ och hur bra någon än är så går det att hitta något dåligt med det. Men varför?? .. Kanske en strävan och process till utveckling men ändå- 

Stanna upp en sekund och tänk på allt bra du faktiskt har, lovar dig att det är mer än du tror. TAKE CARE ♥

3 låtar som gör mig pepp taggad och motiverad på livet hur trött och ledsen jag än är: 

Sub Focus – Endorphins - Tommy Trash Remix 

Sebastian Ingrosso – Reload - Vocal Version / Radio Edit 

The Aston Shuffle – Sunrise (Won't Get Lost) - Tommy Trash Version 

live the life you love

Kände mig nästan tvungen att lägga upp den här bilden för kände igen mig så sjukt mycket i det. Alexandra har sååå rätt i vad hon säger, det märker jag bara här. Tränar jag mycket, då har jag ortorexi. Äter jag nyttigt äter jag för lite och för nyttigt. Äter jag något onyttigt klagar någon på det, tränar jag inte klagas det även där också. Folk kommer alltid störa sig på vad man gör, hur bra eller dåligt det än är kan det i någon annans ögon alltid vara bättre. Mitt mest hälsosamma tips handlar inte om vad man ska äta eller inte utan att man ska ha så pass mycket självrespekt och självförtroende att man inte behöver bry sig om vad andra tycker och tänker. Självförtroende behöver inte betyda att man tycker man är snyggast i världen, kan helt enkelt bara handla om att man vet själv att man inte ska ta åt sig av vad folk tycker. För när du kommit så långt är du redan på god väg att bli så hälsosam bara du kan, för då har du anpassat dig till just dina mål och inte någon ananns. Som A säger, fokusera på er själva, inte vad folk tycker. För fastnar man i det kommer man bara må dåligt och varken veta in eller ut. KRAM 

Att ha en blogg innebär att man skildrar sitt liv öppet för andra genom text och bilder. Min var till en början inte riktad mot att växa och bli större eller något sånt men när det går från några hundratals läsare till några tusen är man helt plötsligt offentlig på ett helt annat sätt.  Man får börja tänka på vad man delar med sig av och hur man yttrar sig. (Menar inte att jag har värsta stora bloggen eller något nu men är ju ändå väldigt många som kollar in här varje dag) Men i alla fall, när det blir så får man göra ett val, bara skriva om ytliga saker eller ha kvar det privata med. Jag tycker inte att min blogg är jätteprivat men jag delar ändå med mig av mig själv och mina åsikter, relationer med mera. Detta för att det uppskattas av många och jag får väldigt mycket positiv respons på det men även för jag tycker det är viktigt, dock kan det sätta saker på spel vilket jag däremot inte tycker det borde... 

Även om jag då själv valt att vara en "offentlig person" medveten om att anonyma kommentarer som ibland endast är till för att förstöra tycker jag aldrig det är okej när folk hittar på något som inte är sant för att förstöra mitt förhållande. Jag förstår inte riktigt vad man får ut av att vilja förstöra för någon annan. Till viss mån kan jag se förståelsen i att inte vilja se andra lyckas om man själv inte gjort det kanske men att vilja förstöra någons lycka?  Vem fan blir lyckligare av det ??? Jag kan låta bli att dela med mig av den privata Lovisa, sluta ”öppna” och dela med mig av mig själv, bara lägga upp bilder på kläder och inget mer. Men det är en ytlig tråkig blogg jag inte vill ha för min vardag handlar om så mycket mer än vad jag har på mig. Det är ett intresse men inte en del av min personlighet. Elaka kommentarer och kritik är inte kul men whatever det är sånt man får ta och försöka att inte ta åt sig av. Men snälla fina ni, försök aldrig förstöra för någon som inte är något annat än lycklig. Även om man har valt att dela med sig tycker inte jag att det gör det okej för andra att försöka förstöra det som ligger en närmast hjärtat. 

Seriöst, glädj er för andra istället för tryck ner eller var avundsjuka det mår man så mycket bättre av. Skippa den där negativa energin, för inte över den på andra heller. Fokuserar man på det man själv mår bra av och jobbar för det tror inte behovet av att förstöra för andra finns kvar. Ta hand om varandra istället!!!! Säg en extra komplimang. Gör något för någon annan eller bara bry dig inte. Låt bara inte din negativitet, aggression, avundsjuka eller vad det nu kan vara gå ut över någon annan.

PUSS 


KÄRLEK

Att över en kväll gå från jagskaaldirgmerhapojkvän till att bli helt jävla förtrollad av en person. Kär dirket. Känslan utbytt mot jagskahahonomnu. Det var så det blev första gången jag träffade Axel (inte första men första gången på 5 år ungefär). Får så mycket frågor om vårt förhållande och om allt är så bra som det verkar osv. Vi är inte alltid perfekta, vi är svartsjuka, vi kan bråka om de töntigaste sakerna, vara sura på varadra. Men vad det än är så kommer vi alltid tillbaka till att det är för vi bryr oss så jävla mycket om oss och varandra. Vi är så lika på alla sätt att det ibland blir svårt. Många skriver och frågar om vi är svartsjuka på varandra osv, och ja det är vi. (Tycker dock inte bara att det är något negativt) Visst vi kan tjafsa om det, men det är inget problem för vi pratar om allt. Har aldrig pratat om så mycket saker med någon någonsin som med Axel, och han får det att kännas så naturligt. Jag kan inte vara sur på honom i mer än typ 1 minut för sen kommer jag på alla dom där tusen miljoner fina sakerna han har gjort för mig. Att han alltid har en öppen famn när jag är ledsen, finns ingen bättre tröst än honom. Att han förrförra veckan överraskade mig på stationen med röda rosor från ingenstans. Att han får mig på rätta spår i livet. Är alltid sjuk väldigt mycket men sen jag träffade honom har jag varit sjuk väldigt lite (även om jag inte vill erkänna det är det för att han får mig på bättre vanor typ äter,sover osv haha). Att han kan ringa flera gånger på en dag bara för att säga att han älskar mig och vet att jag behöver höra det. Det där är bara några av alla miljoner saker som gör honom så speciell och mig så sjukt jävla kär. Jag vet inte vad jag ska ge för tips till alla er som frågar. Kärlek kan vara både det finaste och svåraste som finns för det handlar om så starka känslor. Man ger så mycket av sig själv, hela sitt hjärta. Då är det klart att det är lätt att bli sårad, men man kan även vinna så sjukt mycket på det även om jag innan jag träffade Axel sa att jag aldrig tänkte bli kär eller ha pojkvän. Meen vi båda gav varandra av det där hjärtat som är så otroligt riskfyllt,farligt,underbart och det blev hur bra som helst. När man hanskas med så stora känslor tror jag inte att något förhållande kan vara på 100% av lyckonivån hela tiden. Tror att nycklen till allt ligger i att man kan prata om allt, har man delat med sig av hjärtat är det nog för sin egen skull bäst att man kan dela med sig av allt annat man känner med så problem kan bli bra. Tillit, respekt, svartsjuka, allt grundar sig i ärlighet, öppenhet och att man vågar prata ut om allt (hur töntig man än känner sig hihi). 

HITTA RÄTT

När jag är med Axel mycket så kommer jag alltid in i bra rutiner. Nu har jag inte träffat honom sen förra helgen och då faller jag automatiskt in i mina gamla dåliga Lovisa vanor. Ligger vaken hela nätterna, slutat äta frukost och äter nästan inget överlag, ingen koll på något osv. Somnade 7 på morgonen idag och sov till 2. Drack en smoothie på hela dagen och tränade över 2 timmar och mådde äckligt dåligt efter det. När jag är hos honom sover jag alltid sjukt bra och mår bra! Så glad att ha någon som får lite ordning på mig. Min sämsta egenskap måste nog vara att jag är så sjukt ostrukturerad och aaa behöver verkligen någon som har lite koll på mig. Så himla skönt när man hittar någon som gör en bättre och inte som jag skrev i inlägget igår är energikrävande och negativ utan hjälper en uppåt. Satt och läste igenom lite saker jag skrivit för 1,2,3 år sedan och det var väl nästan först nu jag insåg hur "illa det var"... Sjukt hur mycket sämre jag mådde då. Blir nästan rädd för det jag skrivit för är så långt ifrån det nu. Nu mår jag verkligen bra och är lycklig. Visst det finns saker i mitt liv som alltid kommer vara jobbiga och som ingen någonsin kommer förstå, men omringar mig ändå med så sjukt bra personer och det har en positiv effekt på allt. Det senaste halvåret när Axel kom in i mitt liv har verkligen varit det bästa. Trodde aldrig att jag skulle ha någon i mitt liv som tar hand om mig så bra, får mig att känna mig så älskad och verkligen bryr sig om mig på sättet han gör. 

Trodde aldrig heller jag skulle få må såhär bra men det gör jag. Sååå det jag egentligen vill säga med allt mitt prat är att hur jobbigt något än är, vilka vanor, banor, dåliga gemenskaper eller vad det nu kan vara kommer det någon gång bli bättre. Om du vill det och verkligen låter det hända myvcket kan man faktiskt påverka själv. Ge aldrig upp det är din tur att vara lycklig snart också. Tyväärr finns det bara en Axel och han är min Hhiho men säker på att ni kommer hitta de rätta vännerna/pojkvännerna osv som hjälper er också. För alla behöver någon, man vet bara inte vem fören man hittar dit. Kärlek till alla fina i mitt liv!!!!!!

PUSS PÅ ER ALLA FINA, STARKA, BRA LÄSARE ♥

ATT PRIORITERA

En av de bästa anledningarna med att ha en blogg är att man kan skriva precis vad man vill. Ett sånt här inlägg som kommer nu är 90% för min egen skull och sedan kanske 10% för att inspirera er till hur ni kan planera och prioritera. Jag ser inte alls fram emot att skolan ska börja och det är helt grundat på att en vardag för mig innehåller så mycket saker jag ska göra och att den är otroligt kravfylld. Helt från mitt håll men ändå. En vanlig dag vill jag hinna avsätta minst 1, 5 h för träning, prestera med A på allt jag gör i skolan, hinna blogga, hinna sova och äta bra, hinna med vänner/pojkvän mm. Jag pendlar även vilket blir några timmar per dag, slutar ofta skolan så sent som 5 och ja blir stressad bara jag tänker på det nästan haha! Man kan omöjligt hinna tillsätta lika mycket eller så mycket tid man vill på alla områden så det handlar om att prioritera vilket jag ska bli bättre på har tänkt lite såhär;  

- Alltid sätta mig själv/eget välmående i första hand. Tänka smart men ändå vad jag vill annars funkar det inte
- Försöka plugga på tåget. Det är ganska många timmar i veckan så man skulle kunna få hur mycket saker som helst gjort.
- Inte vänta med allt till sista minuten utan alltid börja i tid och inte få saker efter mig (sjukt stressmoment)
- Skriva listor på vad man ska hinna med osv, alltid skriva upp allt man får i skolan 
- Träna i stort sätt varje dag för det är så viktigt för att jag ska må bra men även komma ihåg att det inte gör något om man missar en dag eller två i veckan (äääven om det tar emot att skriva det haha) men vissa dagar kanske man inte har energin eller helt enkelt behöver plugga istället
-Försöka bli lite mer seriös med bloggen. Göra många inlägg när jag har tid och publicera dem efter hand så att det inte blir som nu, några dagar helt utan sen en dag med 5 stycken. 
- Sova mycket hos Axel när han kan. Går snabbare för mig att åka till skolan från honom än hemifrån mig har vi kommit på!
- Träffa vänner när man hinner. 1. Är med de flesta av mina närmsta vänner i skolan. 2. Även på gymmet. Så även om man inte gör något med någon direkt under skoldagarna så är man ju inte direkt ensam haha!
- Hur skoltrött jag än är, all in på skolan. Sista året och jag behöveeer bra betyg för det jag vill läsa i framtiden. A eller B i alla kurser som slutbetyg iår , jag kan om jag vill! 
- Alltid tänka positivt och inte glömma att unna mig själv saker ibland om jag tycker jag är värd det! 

 

when you find THE one

Har inga ord för hur glad jag är för att ha den här killen i mitt liv. Förstår inte hur jag kunde överleva innan honom typ. Min bästavän på alla sätt men även LOML. Allt jag drömt om och mycket mer. Den jag kan se och planera framåt med och som jag vet har minst lika stora drömmar och mål som mig själv. Den som förstår mig bättre än någon annan gjort bara för att vi är så sjukt lika, på små obetydliga saker till de allra största. Den som varje dag får mig att känna mig älskad och se en mening med allt. Som kan göra mig glad på en halv sekund bara genom tanken att han är mig. Soulmate♥

ÖPPNAR HJÄRTAT LITE

…. Och när man gråtit klart kommer orden trots allt. För snart två år sedan hände en sak jag aldrig trodde att jag skulle vara med om. En stereotyp händelse som representerar handlingen i en svensk gråt film. Som hände en av de där personerna man såg upp allra mest till och som stod en närmast. I mitt fall var det min faster. Jag vet att man alltid säger att människor som gått bort var så sjukt bra, men jag tror helt ärligt inte att det finns en enda på denna jord som skulle kunna säga något dumt om henne för hon var godhjärtad rakt igenom. Faktiskt aldrig träffat någon annan som gjort så mycket för andra, varit så snäll, tagit hand om så många hon inte behövt ta hand om osv. Hon var den personen som stannade bilen på en mörk skogsväg, för att hjälpa de otroligt skumma män som fått fel på bilen. Hon som aldrig såg en baktanke med att utföra sådana handlingar utan alltid såg godhet istället för rädsla. Som varit min extra mamma då hon inte haft egna barn och alltid hittat på otroligt mycket saker med mig och mina kusiner.Det finns ju självklart mycket mer att nämna om denna underbara person, vilken förebild hon alltid var för mig t.ex. Alltid sett upp till henne och tyckt om samma saker som henne och ja ni förstår. Men för snart två år sedan tog den personen sitt sista andetag, då någon annan orsakade hennes död. 

Hon blev påkörd, mitt på ljusa dagen, i solen av en bil och dog omgående. En sådan sak som inte händer. Jag var sjuk, hade borrelia och träffat min faster några timmar innan olyckan. Eftersom jag mådde väldigt dåligt orkade jag knappt prata med henne, men hon var lika fin mot mig som alltid. Åkte hem och sov, vaknade av att telefonen ringde och fick genast en obehaglig känsla. Minns allt efteråt i detalj även om det kändes sjukt. Mamma berättar vad som hänt, åker till sjukhuset. Kommer fram, alla är där. Får gå in till rummet, alla bryter ihop en efter en. Själv tror jag inte att jag fällde en enda tår då för jag var så sjukt chockad och tom.

Att se den där personen man älskar ligga med stängda ögon, slangar överallt och endast i livet men inte vid medvetandet av en respirator.  Se hennes arbetskamrater runt omkring (hon jobbade också på sjukhuset) lika ledsna som familjen. Se personen man hörde skratta timmar tidigare ligga så jävla hjälplös. Hjälplös var även det jag kände mig, ville bara skrika till läkarna runt omring MEN GÖR NÅGOT DÅ för jag ville inte tro på orden att det inte fanns något att göra. Att hålla i en hand som hela tiden blev kallare och kallare, se siffrorna med hjärtslag slå saktare och saktare, till slut inte alls. Att allt gick så snabbt och att man aldrig fick säga hejdå. Att helt plötsligt var den mest livsglada person du visste inte ens i livet och det var någon annans fel. Att åka hem i bilen under totalt tystnad, vara i sin egen bubbla och när man kommer hem både drunkna och vakna i tårar. Att inte se slut på tårar på veckor, eller månader och aldrig tro att man ska kunna le igen. Att få möta orättvisan på ett sätt man aldrig vill göra och se andra i sin närhet lida på samma sett som du själv. 

Jag har förlorat väldigt många nära vänner och släktingar genom hela mitt liv, men genom sjukdomar aldrig genom en chock. Att förlora någon i cancer är otroligt hemskt och jag hatar sjukdomen mer än något annat men det finns en mental förberedelse i processen och en chans att säga hejdå. Jag fick aldrig säga hejdå. Jag fick aldrig berätta allt jag ville få sagt som jag vet att hon hade uppskattat så otroligt mycket. Det är svårt att förlora. Jag tror inte på att tiden läker alla sår. Det läker ingenting mer än att tiden skapar acceptans för det som skett. Såren kanske möjligtvis slutar blöda och blir ett ärr, men det är fortfarande ärr i hjärtat som alltid kommer finnas.

Men det är så jag vill ha det, jag vill alltid ha min faster i mitt hjärta och det har jag både genom minnen, kärleken, såren och slutligt vis, ärren efter henne. ♥



(Då det alltid finns personer som kommenterar onödiga saker, snälla gör inte det. Skriver inte detta i sökande efter medlidande utan jag skriver det för att dela med mig om en händelse som satt stark prägel på mitt liv och som är en tung men viktig del av mig. Sist jag nämnde detta fick jag kommentarer om hur synd det var som killen som körde på henne, visst det är jättehemskt för honom men det är inte mitt perspektiv på det, utan den delen får någon annan ta. DS )

when you're out of words

Jag är en av de personerna som i vanliga fall när jag är ledsen kan skriva sidor utan stopp, känslorna rinner ut i ord och allt känns mycket bättre. Men idag vet jag inte vad det är. Satt och stirrade på skrämen i en halvtimme utan att kunna skriva ett enda ord. Så ja, ingen bloggning idag. Slut på ord och jävligt ledsen, men don't forget it's ok not to be ok. Love 

VAR JAG FÅR INSPIRATION IFRÅN

Jag får ofta frågan hur jag blir motiverad och var jag får min inspiration ifrån till träning, kläder, skolan osv allt. 

Jag har inte en speciell person som förebild eller inspirationskälla utan jag blir inspirerad av allt i princip. Bilder, texter, handlingar jag ser etc.. Tror det mest handlar om att vara uppmärksam och bokstavligt se sig omkring, inte se så passivt på allt. Mina vänner brukar reta mig för att jag alltid "synar" folks kläder när vi går på stan osv. Det är lite av en vanesak, ser alltid från fötterna upp till hakan och ser jag något fint lägger jag det på minnet. Så att jag ser mig omkring är egentligen den viktigaste faktorn för mig. Likadant med träning, krävs inte så mycket mer än en snygg fitspo instagram bild för att jag ska vilja bli springa iväg till gymmet. Sociala medier och andra ytliga ställen där bilder och texter finns är sånt jag ofta lägger på minnet och sedan tar åt mig av och låter det påverka mig/min stil. 

Framgångsrika och drivna personer som lyckas med saker får mig också motiverad till att egentligen utföra vad som helst. Tycker alltid man ska glädjas åt andras framgång och låta den inspirera istället för att bli avundsjuk och ge den motsatt effekt. Jag får ganska ofta höra att jag själv är inspirerande och det i sig gör väl ofta att man vill föregå som gott exempel och påverka andra genom tips osv. Viktiga med inspiration enligt mig är att det är en grundtanke man sedan själv vidareutvecklar och sätter sin egen prägel på, inte att kopierar något från någon annan. Tycker det är sjukt tråkigt när man hittar en blogg som näst in till kopierat ens inlägg. Sure, en komplimang på ett sätt men ändå ett missförstånd från den personens sida.

Låt er inspireras av allt och alla helt enkelt! It's sorrounding you babes 

FRAMTIDEN

Vad vill du göra eller arbteta med i framtiden/efter studenten? är en fråga eller artighets fras i samma klass som hur är det med dig? ungefär. En ytlig,oftast inte så genomtänkt fråga man väldigt lätt slänger ut sig med andra ord. Men istället för att endast väldigt lätt kunna svara bara bra tack kräver frågan ett lite längre svar. Jag vet inte själv hur många personer jag frågat om vad de ska göra nu efter studenten, 90% har svarat ingen aning. Nästa år är det min tur att ha ett sista planerat år innan jag också ställs för frågan och framtiden svarslös otagliga gånger. Helt ärligt har jag panik för allt jag vill hinna med och det känns som att om man har framtiden sådär oplanerad som 90% av alla så kommer inte jag göra allt det som står med på min bucket list av mål och upplevelser jag vill uppnå. Först och främst vill jag väl som de flesta andra, leva lite. Resa iväg utan retur biljett och ser var jag hamnar etc. Meen när man har gjort det där så kommer man till huvudsubjektet i tanken med hela detta inlägget. Jobb och utbildning. Jag har lovat mig själv att som vuxen aldrig ha ett arbete jag inte trivs med. Jag vill ha ett jobb jag är bra på och tycker är kul för då tror jag man får det bästa resultatet av arbetet och mår som bäst. Men enligt mig finns det hur mycket roliga jobb som helst och då började jag tänka vad det egentligen är man ska välja. Många som lyckats och blivit framgångsrika (specifik referens Jean Paul Gaultier,ELLE Intervju) säger att de egentligen inte vet vad de gjort för att lyckas, bara följt sin passion och det de brinner för. Men då började jag tänka på det där med att hitta sin passion och vad man ska göra med den. Ska man låta det vara endast en fritids hobby passion, eller är det ingen riktig passion om man inte tror på den starka drivkraften av det att man väljer att göra karriär av det? Men i en karriär finns det krav, krav brukar vara en faktor som får de där brinnande passioner att slockna lite då de inte längre är en gränslös frihet av något man tycker är kul. Men däremot om man väljer att satsa på sin passion, man ser ofta inte risker utan tror helhjärtat på ideen hur galen den än kan vara. For better or worse, antingen är det väl den positiva affirmations kraften som får den att gå framåt eller blir det väl ett misslyckande där man kan förlora allt. Jag vet inte om det är de ambitösa efter passionen som är vinnarna eller förlorarna. De är vinnande då de alltid tror på det de brinner för, men om man satsar allt och förlorar kanske man också mister kraften med att försöka igen. Eller, så är det kanske ingen riktigt passion om man kan mista den. 

Jag har massa saker jag skulle kunna se som passioner i mitt liv, det jag gör just nu exempelvis, skriver. Alltid varit och kommer förmodligen alltid vara. Träning & Hälsa är även en annan sak som jag brinner för. Hjälpa människor är en tredje. Ännu inte en passion men sak jag tycker är kul och skulle vilja göra i framtiden är att föreläsa.  Den utbildningen jag har funderat på är psykolog programmet, men den utbildningen är 5 år och även om den är bred är den rätt begränsad. Jag vill planera min framtid, men för att planera tror jag man måste testa på saker. Välja rätt, välja fel, lyckas och misslyckas. Bli inte sådär stereotypa och lättskrämda för vad som händer efter skolan slutar. Svara inte vet inte på vad du vill göra i framtiden utan svara allt du istället vill göra. Ge frågan det svar med lite tanke bakom den förtjänar och låt det inte bli ännu en onödig och ytlig artighetsfras. Det är okej att inte veta exakt, men tycker alla ska bli bättre på att se det man brinner för som starka sidor och möjliga framtida arbeten mm. 

Finns väl inget koncept på att lyckas men tror att passion för det + tanke bakom skapar drivkraft och vilja vilket brukar resultera i framgång. Jag är ju jävligt stressad inför framtiden, för att inte hitta det där rätta för mig, men det tror jag inte man behöver göra egetligen. Bara lyssna på hjärtat och gå den väg du vill men glöm inte hjärnan och tanken bakom påvägen dit! Jag tror att alla kan lyckas, bara man vågar tro, hoppas, satsa och ha viljan för det. 

never thought I'd find a love like this

Två bilder från igår haha bästa! 

Jag trodde aldrig att jag skulle bli kär igen, någonsin. Men loook at me now, världens lyckligaste med världens underbaraste pojkvän. Hittat den jag aldrig trodde jag skulle hitta och det känns verkligen som det är menat att det ska vara vi. Kan låta klyschigt att säga, men det känns verkligen så. Har verkligen kommit Axel så himla nära så sjukt snabbt vilket är helt underbart då jag har någon att dela allt med. Vi kan verkligen göra allt tillsammans, blir aldrig någonsin ens lite stelt eller konstigt. Vi kan festa och vara sjuka i huvudet båda två, driva med varandra som om vi vore syskon, vara hur seriösa som helst och diskutera saker i timmar, göra absolut ingenting och ändå ha hur kul som helst, eller hitta på saker och var jättespontana. Vi två är verkligen bra vänner vilket jag tror är hur viktigt som helst i ett förhållande, det räcker inte bara att vara kär. Förut bråkade vi en hel del men desto mer vi lär känna varandra desto bättre blir det. Handlar om att lära känna personen in och untantill och lära sig hur man ska vara. Har allt jag någonsin önskat mig och lite till, är så stört kär och lycklig och det känns verkligen inte som att något skulle kunna bli bättre än det är just nu. Ni vet sådär att man bara vill nypa sig själv i armen så man kan vakna upp från drömmen, men jag har vaknat och allt som händer är verklighet och ingen dröm. Sjukt. LOML ♥

trött på ytlighet & lycko illusioner

Älskar din blogg. Älskar att du också delar med dig av alla delar, alltså inte bara att du lever på rosa moln. 

Tack! Vad kul att du förstår syftet med hela min blogg (svarar på resten av din fråga i ett annat inlägg). Jag är ärlig och delar med mig av alla delar. Allt jag skriver kanske inte är exakt så som det "borde" vara för jag kan skriva att jag inte mår bra, ha "fel" åsikter osv. Men jag tycker det är så otroligt viktigt att få med alla de där delarna för bloggvärlden och sociala medier utstrålar alldeles för mycket hyperrealism. (Förklaring; en slags lyckoillusion man visar upp och folk tar åt sig lite för mycket och ser det som verkligehet) Pågrund av att folk ser de rosa molnen bloggarna/ig;s endast fyllda av leende, fruktfat, perfekta outfits, #lovemylife och blogginlägg om bara det bra som hänt under ens dag, blir det väl lätt så att man tror på illusionen. Självklart, man vill visa en bra sida utåt. För det är det ytliga vi ser och vi dömer. Jag gillar med frukt och fina bilder ibland, men jag tycker mer om att skriva inlägg om detta. Man ska komma ihåg att man väljer vad man visar upp/skriver i sin blogg. Det är förvisso en balansgång mellan att dela med sig men samtidigt inte bli för privat i en blogg. Men en person som aldrig någonsin nämt något jobbigt/dåligt utan är på topp, varje dag är förmodligen inte på topp om man inte insett att det är lika okej att inte vara okej som att faktiskt vara det. Passiva som vi är tar vi åt oss och tror på illusionen. Kanske börjar klandra oss själva för att  vi mår dåligt, inte är lika bra eller vad det nu kan vara. 

Ytlighet i all ära, jag vet inte vad man kan definera till ytlighet men en del av mig är förmodligen rätt ytlig då kläder är ett väldigt stort intresse och sådär. Samtidigt som jag oftast inte orkar bry mig om hur jag ser ut utan har insett att visst, det är jättekul att klä upp sig och göra sig fin men det är inte allt. En komplimang om ens personlighet eller att man är smart är något jag uppskattar och tar åt mig mer av än en ytlig. Det viktigaste är inte att se bäst ut, utan att du förstår att det du har innanför pannbenet sykoniserat med hjärtat är det som tar dig längst i verkliga livet.  Det är först när man inser det man kan släppa strävan och kraven om illusionen och faktiskt våga acceptera sig själv exakt som man är, därefter börja arbeta med sin självkänsla. Alldeles för många har enligt mig alldeles för dålig självkänsla, vilket är så fel. Självkänsla handlar om att man accepterar sig själv  (inte kopplat till prestationer som självförtroende) vilket egentligen, inte borde vara så svårt utan bara helt självklart. Men idag är det tyvärr det. Det handlar inte bara om den ytliga bloggvärlden men sociala medier tror jag är det som till största del skapat den kravfyllda vardagen för de flesta tonårstjejerna. Hoppa ner från de rosa molnen och kom ner på jorden, alla är bra, oavsett. 

TAKE CARE  ♥ ♥



lycka

Det finns alltid saker som är jobbiga. Men det finns alltid saker som är bra. Det jag vill säga är extra bra idag är de fina personerna som ligger extra nära mitt hjärta. Mina underbart fina vänner och min underbart fina pojkvän som jag är sådär läskigt kär i. För något år sedan var jag otroligt beroende av någon annans lycka. Men jag lärde mig först att bli lycklig i mig själv, vilket jag tror är väldigt viktigt när man går in i ett förhållande. Att först vara lycklig och sen träffa den där perosnen som gör en till den lyckligaste tjejen på jorden, det är dubbellycka. Jag har varit tjejen som gråtit mig till sömns varje natt och som nästan tappat hoppet men idag är jag motsatsen. Hoppas att ni alla kommer kunna säga att ni mår bra och kommer kunna omringa er med fina personer som vill er väl, för det är alla värda. Men det finns motgångar. Men är man på botten kan man bara ta sig uppåt, inte sant?! Ta hand om er och gör det som gör just dig glad. Puss, kram & godnatt finisar 

The hearts I have touched, will be the proof that I leave

En av världens starkaste, finaste och mest inspirerande videos enligt mig!

Håller ni inte med mig om att det finaste man kan göra för någon annan är att göra en skillnad eller förändring man egentligen inte "behöver" ? Inspireras så sjukt mycket av personer som lägger ner hela sin själ och kraft i att hjälpa andra, men jag förstår dem då det man får tillbaka är ovärderbart. 

I trean finns det en kurs jag ser fram emot, väldigt mycket. Projektarbetet! Något man kan göra väldigt enkelt men även något man kan lägga ner otroligt mycket tid, kraft och energi på och göra något bra utav. Jag har alltid stora, ibland för stor, ideer om vad man kan åstakomma, så även nu. Jag har lite olika förslag men måste kolla upp allt innan skolan börjar så man kan sätta igång och göra något bra. Just nu lutar det åt ett stooort välgörenhetsprojekt, insamling mm. Ska börja fixa lite med detta imorgon hade jag tänkt. Det är enkelt att göra skillnad bara man får tag i en bra och säker kontakt källa när det rör andra länder osv. Jag kan, jag vill, jag ska!!!