Lovisa Barkman

when you find THE one

Har inga ord för hur glad jag är för att ha den här killen i mitt liv. Förstår inte hur jag kunde överleva innan honom typ. Min bästavän på alla sätt men även LOML. Allt jag drömt om och mycket mer. Den jag kan se och planera framåt med och som jag vet har minst lika stora drömmar och mål som mig själv. Den som förstår mig bättre än någon annan gjort bara för att vi är så sjukt lika, på små obetydliga saker till de allra största. Den som varje dag får mig att känna mig älskad och se en mening med allt. Som kan göra mig glad på en halv sekund bara genom tanken att han är mig. Soulmate♥

STARTING OVER

Efter jag var inlagd för ca 1 månad sen har min träning varit kaaos. Fick först inte träna på över en vecka, sen var jag borta typ en vecka, sen sjuk, sen borta en vecka till och aa you get it. HAha har typ tränat 5 gånger på en månad och det mår jag ju ganska dåligt över fyfan. Har gått upp massa så var och köpte nytt gymkort idag, ska förbränna och gå ner lite innan jag börjar bygga muskler igen. Sjukt tråkigt att börja om när man tappat allt men ändå rätt pepp på det för då ser man resultat snabbare. Gick bra att träna idag iallafall. Lets go 

ÖPPNAR HJÄRTAT LITE

…. Och när man gråtit klart kommer orden trots allt. För snart två år sedan hände en sak jag aldrig trodde att jag skulle vara med om. En stereotyp händelse som representerar handlingen i en svensk gråt film. Som hände en av de där personerna man såg upp allra mest till och som stod en närmast. I mitt fall var det min faster. Jag vet att man alltid säger att människor som gått bort var så sjukt bra, men jag tror helt ärligt inte att det finns en enda på denna jord som skulle kunna säga något dumt om henne för hon var godhjärtad rakt igenom. Faktiskt aldrig träffat någon annan som gjort så mycket för andra, varit så snäll, tagit hand om så många hon inte behövt ta hand om osv. Hon var den personen som stannade bilen på en mörk skogsväg, för att hjälpa de otroligt skumma män som fått fel på bilen. Hon som aldrig såg en baktanke med att utföra sådana handlingar utan alltid såg godhet istället för rädsla. Som varit min extra mamma då hon inte haft egna barn och alltid hittat på otroligt mycket saker med mig och mina kusiner.Det finns ju självklart mycket mer att nämna om denna underbara person, vilken förebild hon alltid var för mig t.ex. Alltid sett upp till henne och tyckt om samma saker som henne och ja ni förstår. Men för snart två år sedan tog den personen sitt sista andetag, då någon annan orsakade hennes död. 

Hon blev påkörd, mitt på ljusa dagen, i solen av en bil och dog omgående. En sådan sak som inte händer. Jag var sjuk, hade borrelia och träffat min faster några timmar innan olyckan. Eftersom jag mådde väldigt dåligt orkade jag knappt prata med henne, men hon var lika fin mot mig som alltid. Åkte hem och sov, vaknade av att telefonen ringde och fick genast en obehaglig känsla. Minns allt efteråt i detalj även om det kändes sjukt. Mamma berättar vad som hänt, åker till sjukhuset. Kommer fram, alla är där. Får gå in till rummet, alla bryter ihop en efter en. Själv tror jag inte att jag fällde en enda tår då för jag var så sjukt chockad och tom.

Att se den där personen man älskar ligga med stängda ögon, slangar överallt och endast i livet men inte vid medvetandet av en respirator.  Se hennes arbetskamrater runt omkring (hon jobbade också på sjukhuset) lika ledsna som familjen. Se personen man hörde skratta timmar tidigare ligga så jävla hjälplös. Hjälplös var även det jag kände mig, ville bara skrika till läkarna runt omring MEN GÖR NÅGOT DÅ för jag ville inte tro på orden att det inte fanns något att göra. Att hålla i en hand som hela tiden blev kallare och kallare, se siffrorna med hjärtslag slå saktare och saktare, till slut inte alls. Att allt gick så snabbt och att man aldrig fick säga hejdå. Att helt plötsligt var den mest livsglada person du visste inte ens i livet och det var någon annans fel. Att åka hem i bilen under totalt tystnad, vara i sin egen bubbla och när man kommer hem både drunkna och vakna i tårar. Att inte se slut på tårar på veckor, eller månader och aldrig tro att man ska kunna le igen. Att få möta orättvisan på ett sätt man aldrig vill göra och se andra i sin närhet lida på samma sett som du själv. 

Jag har förlorat väldigt många nära vänner och släktingar genom hela mitt liv, men genom sjukdomar aldrig genom en chock. Att förlora någon i cancer är otroligt hemskt och jag hatar sjukdomen mer än något annat men det finns en mental förberedelse i processen och en chans att säga hejdå. Jag fick aldrig säga hejdå. Jag fick aldrig berätta allt jag ville få sagt som jag vet att hon hade uppskattat så otroligt mycket. Det är svårt att förlora. Jag tror inte på att tiden läker alla sår. Det läker ingenting mer än att tiden skapar acceptans för det som skett. Såren kanske möjligtvis slutar blöda och blir ett ärr, men det är fortfarande ärr i hjärtat som alltid kommer finnas.

Men det är så jag vill ha det, jag vill alltid ha min faster i mitt hjärta och det har jag både genom minnen, kärleken, såren och slutligt vis, ärren efter henne. ♥



(Då det alltid finns personer som kommenterar onödiga saker, snälla gör inte det. Skriver inte detta i sökande efter medlidande utan jag skriver det för att dela med mig om en händelse som satt stark prägel på mitt liv och som är en tung men viktig del av mig. Sist jag nämnde detta fick jag kommentarer om hur synd det var som killen som körde på henne, visst det är jättehemskt för honom men det är inte mitt perspektiv på det, utan den delen får någon annan ta. DS )

when you're out of words

Jag är en av de personerna som i vanliga fall när jag är ledsen kan skriva sidor utan stopp, känslorna rinner ut i ord och allt känns mycket bättre. Men idag vet jag inte vad det är. Satt och stirrade på skrämen i en halvtimme utan att kunna skriva ett enda ord. Så ja, ingen bloggning idag. Slut på ord och jävligt ledsen, men don't forget it's ok not to be ok. Love 

luckiest girl on the planet

Hej! Kom hem igår vid 6 tiden, rätt trött. Blev bara en myskväll sen somnade jag och Axel tidigt. Har verkligen haft det sååå sjukt bra! Vi har solat, badat, festat, ätit god mat och bara haft det underbart helt enkelt. Har hur mycket bilder som helst att lägga upp, ska försöka göra det senare ikväll. Kul att de flesta av er fortfarande kollat in även om jag inte bloggat haha!:) 

Världens bästa ställe

Mobilblogg är inget för mig, men har det underbart och bloggar imorgon när vi kommit hem! Puss 


VAR JAG FÅR INSPIRATION IFRÅN

Jag får ofta frågan hur jag blir motiverad och var jag får min inspiration ifrån till träning, kläder, skolan osv allt. 

Jag har inte en speciell person som förebild eller inspirationskälla utan jag blir inspirerad av allt i princip. Bilder, texter, handlingar jag ser etc.. Tror det mest handlar om att vara uppmärksam och bokstavligt se sig omkring, inte se så passivt på allt. Mina vänner brukar reta mig för att jag alltid "synar" folks kläder när vi går på stan osv. Det är lite av en vanesak, ser alltid från fötterna upp till hakan och ser jag något fint lägger jag det på minnet. Så att jag ser mig omkring är egentligen den viktigaste faktorn för mig. Likadant med träning, krävs inte så mycket mer än en snygg fitspo instagram bild för att jag ska vilja bli springa iväg till gymmet. Sociala medier och andra ytliga ställen där bilder och texter finns är sånt jag ofta lägger på minnet och sedan tar åt mig av och låter det påverka mig/min stil. 

Framgångsrika och drivna personer som lyckas med saker får mig också motiverad till att egentligen utföra vad som helst. Tycker alltid man ska glädjas åt andras framgång och låta den inspirera istället för att bli avundsjuk och ge den motsatt effekt. Jag får ganska ofta höra att jag själv är inspirerande och det i sig gör väl ofta att man vill föregå som gott exempel och påverka andra genom tips osv. Viktiga med inspiration enligt mig är att det är en grundtanke man sedan själv vidareutvecklar och sätter sin egen prägel på, inte att kopierar något från någon annan. Tycker det är sjukt tråkigt när man hittar en blogg som näst in till kopierat ens inlägg. Sure, en komplimang på ett sätt men ändå ett missförstånd från den personens sida.

Låt er inspireras av allt och alla helt enkelt! It's sorrounding you babes 

WORKOUT

Eftersom jag har varit sjuk och inte fått träna har jag ju inte kunnat göra det på någon vecka. Tränade för första gången idag och det var så jävla kul haha saknat ihjäl mig. Sprang intervaller, gjorde lite pilates och boxades för hittade ne boxnings säck och sånt hemma haha naaiiizz. Har aldrig mått så dåligt över min kropp som jag gör just nu, har sån sjuk ångest men har väl bara mig själv att skylla. Ska börja hårdträna igen när jag kommer hem från Palma!!

PACKAR

Lite småsaker jag köpte inför resan igår

Igår var jag i Jönköping med mamma hela dagen sen sov hos Axel. Nu springer jag runt och försöker packa men går inte så bra haha. Vi åker inatt och det ska bli sååå himla sköönt!! 

WILL YOU STILL LOVE ME

Jag och Axel var och såg The Great Gatsby på bio förra veckan. Eller aa han hade redan sett den men jag ville med se den. Brukar aldrig kolla film och tycker nästan aldrig filmer är bra men gillade denna, älskar låten till videon med. Ni borde se den! 

ITS COUNTDOWN TIME

workout playlist mf

Får ofta frågor om inte jag kan lägga upp låtar som peppar/är bra när man springer eller kör cardio eller något. Satte ihop en lista med lite goa låtar nu men fyller på den med tiden, suscriba gärna! 

PEEL OF

Testade på den här mainstream blogg ansiktsmasken, sån svart läskig som man drar bort haha! Tyckte den var bra men gjorde lite ont. Finns att köpa här-> http://cleanface.se/sv/home/8-shills-black-mask.html

LAZY DAY SO FAR

Sitter hemma på mitt rum, ensam för första gången på veckor typ. Haha har nog inte varit själv längre än 1, 2 timmar sedan jag låg på sjukhus för 2 veckor sedan. Umgåtts med framförallt Axel, hans familj eller vänner hela tiden. Förut var jag en sån som verkligen älskade att vara ensam och bara tänka, bara vara men nu får jag smått panik av det. Nu ska jag blogga och träna massa. Gooo dag

FRAMTIDEN

Vad vill du göra eller arbteta med i framtiden/efter studenten? är en fråga eller artighets fras i samma klass som hur är det med dig? ungefär. En ytlig,oftast inte så genomtänkt fråga man väldigt lätt slänger ut sig med andra ord. Men istället för att endast väldigt lätt kunna svara bara bra tack kräver frågan ett lite längre svar. Jag vet inte själv hur många personer jag frågat om vad de ska göra nu efter studenten, 90% har svarat ingen aning. Nästa år är det min tur att ha ett sista planerat år innan jag också ställs för frågan och framtiden svarslös otagliga gånger. Helt ärligt har jag panik för allt jag vill hinna med och det känns som att om man har framtiden sådär oplanerad som 90% av alla så kommer inte jag göra allt det som står med på min bucket list av mål och upplevelser jag vill uppnå. Först och främst vill jag väl som de flesta andra, leva lite. Resa iväg utan retur biljett och ser var jag hamnar etc. Meen när man har gjort det där så kommer man till huvudsubjektet i tanken med hela detta inlägget. Jobb och utbildning. Jag har lovat mig själv att som vuxen aldrig ha ett arbete jag inte trivs med. Jag vill ha ett jobb jag är bra på och tycker är kul för då tror jag man får det bästa resultatet av arbetet och mår som bäst. Men enligt mig finns det hur mycket roliga jobb som helst och då började jag tänka vad det egentligen är man ska välja. Många som lyckats och blivit framgångsrika (specifik referens Jean Paul Gaultier,ELLE Intervju) säger att de egentligen inte vet vad de gjort för att lyckas, bara följt sin passion och det de brinner för. Men då började jag tänka på det där med att hitta sin passion och vad man ska göra med den. Ska man låta det vara endast en fritids hobby passion, eller är det ingen riktig passion om man inte tror på den starka drivkraften av det att man väljer att göra karriär av det? Men i en karriär finns det krav, krav brukar vara en faktor som får de där brinnande passioner att slockna lite då de inte längre är en gränslös frihet av något man tycker är kul. Men däremot om man väljer att satsa på sin passion, man ser ofta inte risker utan tror helhjärtat på ideen hur galen den än kan vara. For better or worse, antingen är det väl den positiva affirmations kraften som får den att gå framåt eller blir det väl ett misslyckande där man kan förlora allt. Jag vet inte om det är de ambitösa efter passionen som är vinnarna eller förlorarna. De är vinnande då de alltid tror på det de brinner för, men om man satsar allt och förlorar kanske man också mister kraften med att försöka igen. Eller, så är det kanske ingen riktigt passion om man kan mista den. 

Jag har massa saker jag skulle kunna se som passioner i mitt liv, det jag gör just nu exempelvis, skriver. Alltid varit och kommer förmodligen alltid vara. Träning & Hälsa är även en annan sak som jag brinner för. Hjälpa människor är en tredje. Ännu inte en passion men sak jag tycker är kul och skulle vilja göra i framtiden är att föreläsa.  Den utbildningen jag har funderat på är psykolog programmet, men den utbildningen är 5 år och även om den är bred är den rätt begränsad. Jag vill planera min framtid, men för att planera tror jag man måste testa på saker. Välja rätt, välja fel, lyckas och misslyckas. Bli inte sådär stereotypa och lättskrämda för vad som händer efter skolan slutar. Svara inte vet inte på vad du vill göra i framtiden utan svara allt du istället vill göra. Ge frågan det svar med lite tanke bakom den förtjänar och låt det inte bli ännu en onödig och ytlig artighetsfras. Det är okej att inte veta exakt, men tycker alla ska bli bättre på att se det man brinner för som starka sidor och möjliga framtida arbeten mm. 

Finns väl inget koncept på att lyckas men tror att passion för det + tanke bakom skapar drivkraft och vilja vilket brukar resultera i framgång. Jag är ju jävligt stressad inför framtiden, för att inte hitta det där rätta för mig, men det tror jag inte man behöver göra egetligen. Bara lyssna på hjärtat och gå den väg du vill men glöm inte hjärnan och tanken bakom påvägen dit! Jag tror att alla kan lyckas, bara man vågar tro, hoppas, satsa och ha viljan för det.